Närradio i Sverige

Närradio är något som är unikt för Sverige och har även en egen riksorganisation som bildades 1996. Den första gången man införde närradio på försök, var 1978 och året därpå blev sändningarna reguljära. År 1982 kom närradiolagen som reglerade sändningarna, men ersattes 1992 av Radio och TV-lagen. Från starten var inte reklam tillåten men det ändrades 1993 då även annan privatradio tilläts. Lagen kräver däremot inte att sändningarna är opartiska eller sakliga.

Radiomottagare

Närmare 130 radiostationer sände 2011 i Sverige, där ett stort antal är föreningsradio och drivs ideellt och cirka 25 stationer finansierade av reklam. Trots att det kallas närradio så gör en ny lagstiftning från 2010 det möjligt för närradiostationer att sända över kommungränser samt även rikstäckande. Närradions riksorganisation har i dagsläget 600 tillståndshavare för 1000 lokala närradioföreningar. Privata företag kan i Sverige kommersialisera en närradiostation, vilket sett internationellt, är unikt för Sverige. Det innebär att en del stationer är drivna privat för kommersiellt bruk, denna lag ger dessa privata företag ett kryphål som gör att de kan undvika koncessionsavgifter.

De flesta närradiostationer drivs ideellt av studentkårer, kyrkliga organisationer och andra aktiva föreningar. ”Ideell förening” är ett begrepp i svensk lagstiftning som saknar en definition. Reklamradioföretag utnyttjar detta genom att med sina miljoninvesteringar bedriva en radioverksamhet som är kommersiell. Detta skapar problem då det ideella föreningslivet utestängs alltmer från FM-bandet, något som skapat uppmärksamhet i Europa. Community Media Forum Europe i Bryssel anser att det är något som hotar yttrandefriheten och dessutom den kulturella utvecklingen som fråntas en viktig resurs, speciellt med hänsyn till minoritetsgrupper. Man har uppmanat den Svenska Regeringen att se över lagstiftningen och utforma en lag som tar hänsyn till det europeiska perspektivet.